Musikroyaltyer och upphovsrätt

Musikbranschen bygger på samarbete. Tänk dig ett alldeles nytt band som värmer upp för huvudakten, eller två rutinerade artister som går ihop för att tolka en klassiker på nytt. Det är när människor jobbar tillsammans som riktigt minnesvärd musik blir till. Samtidigt gör just den här samarbetskulturen det svårt att avgöra vem som förtjänar vilken andel av royaltyerna när en låt spelas.

I den här guiden gör vi vårt bästa för att förklara musikroyaltyer så enkelt det går. Oroa dig inte, du behöver inte memorera hela artikeln. Spara den som bokmärke och gå tillbaka hit när du vill reda ut något.

Vi börjar med en kort definition av vad royaltyer är. Juridiskt sett är en royalty ”en bindande betalning till en person eller ett företag för fortlöpande användning av deras tillgångar, däribland upphovsrättsskyddade verk”.

Egna låtar är tillgångar. Varje gång du ger någon annan licens att använda dina låtar genererar royaltyer intäkter som ersättning för användningen. Det gäller spelning på radio och tv, streaming och även när din musik används i barer och restauranger.

För att kvalificera dig för royaltybetalningar behöver din musik vara egen, inspelad och upphovsrättsskyddad. Även i dag är royaltybetalningar fortfarande den huvudsakliga formen av ersättning för musiker.

Upphovsrätt är en form av immateriell rättighet. När du upphovsrättsskyddar din musik fastställer du att du äger en text eller en komposition. Ett enkelt sätt att tänka på det är att du talar om för omvärlden att den här låten är din.

Det kan kännas som en formalitet. Men upphovsrätten skyddar ditt arbete, och den är nyckeln till att du faktiskt får betalt för din musik. I den här guiden om musikroyaltyer utgår vi enbart från amerikansk rätt: enligt den har skapare ensamrätt till sina egna verk, och lagen förbjuder alla andra att använda någon annans verk utan en betald licens.

Du kan upphovsrättsskydda musik, text eller bådadera. För att kvalificera dig för registrering behöver musiken vara nedtecknad eller inspelad på något sätt. Att vakna med en idé till en prisvinnande låt i huvudet räcker alltså inte. Skriv ner texten i ditt anteckningsblock, så kan den däremot upphovsrättsskyddas på en gång.

På samma sätt kan du registrera ditt ägande av ett musikstycke så snart det har spelats in. Det räcker att du spelar musiken på pianot eller gitarren och spelar in den med mobilen. Registrering kräver ingen fullskalig studioproduktion.

Precis som låtidén i exemplet inte kvalificerade sig för registrering finns det fler undantag. En ackordföljd kan inte skyddas, hur unik eller fängslande den än är. Inte heller en låttitel.

Har du en låt vars rättigheter du vill hävda kan du registrera den hos U.S. Copyright Office mot en avgift. Att säkra upphovsrätten är första steget mot att börja tjäna royaltyer, men det finns mer kvar i processen.

Nu blir det lite mer konkret. Vi tittar närmare på de olika typerna av musikupphovsrätt. Varje musikstycke bär på två skilda former av upphovsrätt: en gäller låtskrivandet och en gäller inspelningen.

Upphovsrätten för låtskrivandet, alltså kompositionen av ett visst musikstycke, omfattar noter, text, melodier, rytmer, ackord och harmonier. Den ägs vanligtvis av låtskrivarna och deras förlag.

Kom ihåg att du kan hävda din upphovsrätt så snart du har fångat ditt verk i någon påtaglig form. Ditt anteckningsblock räknas lika mycket som en tweet eller ett Instagram-inlägg. Förr var notblad det självklara mediet, men det är inget krav.

Upphovsrätten för låtskrivande kallas också förlagsrätt. Båda begreppen syftar på samma uppsättning tillgångar. Den enda skillnaden ligger i ägandet. Oberoende låtskrivare eller musiker i början av karriären samarbetar kanske inte med något förlag än. I stället samlar de in sina egna förlags- eller låtskrivarroyaltyer själva. Mer om hur det fungerar längre ner.

Att samarbeta med ett förlag har sina fördelar. Förlagen letar aktivt efter tillfällen att få låtar spelade eller använda på andra sätt som ger intäkter. I utbyte behåller de en del av royaltyerna. Hur stor andel ett förlag behåller avgörs av avtalet mellan musikern och förlaget. Målet bör i vilket fall vara att båda parter tjänar på det.

Här börjar terminologin bli lite klurig. Upphovsrätten för inspelningen kallas ofta för masterrättigheten. Den tillhör ägaren av den färdiga masterinspelningen av en låt eller ett annat musikstycke. Det är värt att hålla i minnet när du fördjupar dig i detaljerna kring royaltybetalningar.

Masterrättigheten innehas oftast av den part som betalade för inspelningen. Det kan vara artisten eller skivbolaget. Ibland ägs rättigheten av inspelningsstudion. Det händer om artisten inte hade råd att betala för studiotjänsterna och studion i stället tog den ekonomiska risken.

Att ha separat upphovsrätt för låtskrivande och inspelning kan verka onödigt krångligt. Men uppdelningen är faktiskt till hjälp när nya inspelningar av befintliga låtar ska skapas.

När en artist vill spela in en coverversion av en låt använder hen i regel både texten och musiken. De täcks av upphovsrätten för låtskrivande, alltså förlagsrätten. Eftersom artisten skapar en helt ny inspelning av låten med andra musiker uppstår en ny inspelning. Den nya inspelningen får då en egen upphovsrätt.

Här är ett exempel: till soundtracket för filmen Flag Day från 2021 spelade Eddie Vedder in sin version av R.E.M.:s Everybody Hurts. Den upphovsrätt det handlar om här är enbart originallåtens upphovsrätt för låtskrivande. Covern som blir resultatet behöver hävda en egen upphovsrätt.

Hittills har vi pratat om musikroyaltyer som om de vore en enda sak. Men det finns olika typer av royaltyer, och det är viktigt att förstå skillnaderna innan vi går in på hur de betalas ut.

De fyra huvudtyperna av musikroyaltyer är:

• Mekaniska royaltyer
• Framföranderoyaltyer
• Synkroyaltyer
• Tryckroyaltyer

Begreppet ”mekaniska royaltyer” myntades på en tid då musik måste spelas in på ett fysiskt medium, till exempel kassett, vinyl eller cd. Varje gång en låt mångfaldigas fysiskt eller digitalt och sprids blir mekaniska royaltyer betalningsskyldiga till den som äger förlagsrätten.

I dag omfattar mekaniska royaltyer även det som genereras på digitala förlagsplattformar. I takt med att streaming har växt har de här royaltyerna faktiskt blivit viktigare för artister än någonsin.

Den federala amerikanska upphovsrättslagen avgör vilken ersättning mekaniska royaltyer ger. Enskilda royaltyer och betalningar varierar, men streamingroyaltyer ligger oftast kring 0,06 dollar per 100 streams. Fysiska köp som cd-skivor eller vinyler och permanenta nedladdningar från plattformar som iTunes ger 0,09 dollar per låt.

Får artisterna hela betalningen? Inte nödvändigtvis. I dagens komplexa musikbransch är ofta flera andra parter inblandade. Mer om det längre ner.

Framföranderoyaltyer blir betalningsskyldiga till låtskrivare och förlag varje gång ett musikstycke spelas i en kommersiell miljö. Offentliga framföranden av en låt sträcker sig från flerdagars musikfestivaler med tusentals fans som sjunger med till bakgrundsmusiken på ditt favoritcafé.

Precis som de mekaniska royaltyerna kan framföranderoyaltyer delas in i två kategorier. Dels de som genereras digitalt via streamingtjänster, dels de som kommer från mer traditionella sändare. Till de senare hör marksänd AM/FM-radio, tv-kanaler, klubbar, scener, restauranger och barer, bland annat.

Vi börjar med att titta närmare på den digitala sidan av framföranderoyaltyerna. Streamingtjänster betalar ut via en så kallad ”all-in royalty pool” som täcker både mekaniska royaltyer och framföranderoyaltyer. Poolen, som inrättats av Copyright Royalty Board (CRB), avgör vad varje streamingtjänst måste betala till låtskrivare och deras förlag.

Streamingtjänsten betalar inte artisterna direkt. I stället förs framförandedelen av poolen vidare till en performance rights organization (PRO). PRO:n fördelar royaltyerna till förlag och låtskrivare proportionerligt utifrån deras andel av innehållet.

Utanför streamingvärlden bygger offentliga framföranderoyaltyer på ett rapporteringssystem.

Sändare, däribland radio och tv, ansöker om en samlingslicens hos sin PRO för att få spela musik. När licensen väl beviljats får sändaren spela i princip varje musikstycke som någonsin spelats in offentligt. Sändaren måste rapportera till PRO:n vilka stycken som spelats. PRO:n fördelar sedan royaltybetalningarna till låtskrivare och förlag utifrån det.

När musiker uppträder på en scen behöver de i regel lämna in en låtlista. Syftet med listan är att de offentliga framföranderoyaltyerna ska kunna beräknas korrekt. Precis som sändaren skickar scenen uppgifterna till PRO:n, där royaltyerna fastställs. PRO:n betalar sedan låtskrivaren eller dennes förlag. I många fall är den uppträdande artisten och låtskrivaren samma person.

Marksänd AM/FM-radio är undantagen från att betala framföranderoyaltyer till de inspelningsägare som har masterrättigheten. Den här typen av royalty måste de dock betala till låtskrivare eller förlag.

Digital internetradio, satellitradio och kabelradio omfattas alla av andra regler. De sändarna måste betala offentliga framföranderoyaltyer till masterägarna. För att underlätta insamlingen av royaltyerna inrättade den amerikanska staten SoundExchange som insamlingsorgan. För att få spela musik måste digitala radioplattformar ansöka om en licens hos SoundExchange.

När upphovsrättsskyddad musik kopplas ihop, eller synkroniseras, med visuella medier genereras synkroyaltyer (synkronisering) till den inspelande artisten och andra parter.

Synklicenser säljs i regel av musikförlag. Innan en synklicens köps behöver köparen ta reda på om licensen täcker både rättigheterna för låtskrivande och inspelning eller inte.

I branschen kan begreppet synklicens syfta antingen på en kombinerad licens eller på en som bara täcker låtskrivarroyaltyer. Skillnaden påverkar inte bara kostnaden utan avgör också vad licensinnehavaren får göra med musiken.

En synklicens som bara täcker låtskrivarroyaltyer låter köparen använda text och musik, men inte själva inspelningen. Det fungerar bra om till exempel en filmskapare planerar att be en annan artist göra en cover på en befintlig låt. Eddie Vedders cover på R.E.M.:s Everybody Hurts till filmen Flag Day är ett färskt exempel på det scenariot.

Om målet hade varit att använda R.E.M.:s originalinspelning hade filmens producenter behövt säkra en licens som även täckte inspelningen.

Synklicensiering skiljer sig en hel del från licensiering av offentliga framföranden. Framförandelicenser är samlingslicenser som låter innehavaren använda nästan obegränsat med musikstycken. Synklicenser är specifika för en viss låt eller ett visst musikstycke.

Få inspelande artister samlar in tryckroyaltyer. Men den här typen av musikroyalty är en av de största inkomstkällorna för filmkompositörer och klassiska kompositörer.

Tryckroyaltyer uppstår när ett upphovsrättsskyddat musikstycke skrivs ner i ett tryckt medium, till exempel notblad, och sedan sprids av ett musikförlag. Tryckroyaltyer är dock inte begränsade till tryckt, analog försäljning. Att sälja notblad på nätet ger också den här typen av royalty till kompositören.

Som inspelande artist eller låtskrivare får du bara betalt för din musik om du har följt en rad steg. Alla gäller inte alla artister, men vi har listat de viktigaste här.

Ett av de första stegen mot att få betalt för din musik är att skydda din upphovsrätt som skapare av musiken.

Hur snabbt bör artister registrera sin upphovsrätt? Det finns tyvärr inget enkelt svar på den frågan. Så fort en artist skriver ner en text på något sätt, vare sig det är ett inlägg på sociala medier eller en sida i ett anteckningsblock, kan upphovsrätten registreras.

Att registrera hos U.S. Copyright Office är inte svårt, men det tillkommer registreringsavgifter. Du får väga de kostnaderna mot risken att någon annan skriver en liknande låt och tjänar pengar på den. Så snart ett musikstycke är upphovsrättsskyddat är den ursprungliga ägaren fullt skyddad. Skulle en annan part försöka göra intrång i upphovsrätten kan ägaren till och med stämma för att hävda sin rätt.

När du väl har hävdat upphovsrätten till musik, text och inspelning är det viktigt att se till att så många som möjligt kan lyssna på den. För bara några decennier sedan var bästa sättet att nå ut att sälja skivor och cd. I dag har streamingtjänsterna i princip ersatt den fysiska försäljningen.

År 2019 stod den fysiska försäljningen för mindre än 25 % av alla globala inspelningsintäkter. På utvecklade digitala marknader var andelen så låg som 10 %.

Numera licensieras musikinspelningar till streamingplattformar för att generera royaltyer. För att lyckas med det samarbetar de flesta inspelande artister och skivbolag med distributörer eller aggregatorer. Det finns visserligen plattformar där artister kan distribuera direkt, till exempel SoundCloud. Men de allra flesta streamingplattformar arbetar genom distributörer.

Med en distributör kan artister se till att låten är tillgänglig för alla tänkbara lyssnare, på alla tänkbara plattformar. Tillgänglighet och synlighet är nyckeln till att sätta igång lyssnandet. Utan dem kan artister inte generera royaltyer.

Streamingplattformar föredrar att arbeta med distributörer eftersom det brukar minska deras arbetsbörda. Musiken laddas upp i standardformat, och utbetalningarna kan effektiviseras på samma sätt.

Vi har redan nämnt PRO:er några gånger i den här guiden. Här tittar vi närmare på vilken roll de spelar i musikbranschen.

PRO:er ansvarar för att samla in framföranderoyaltyer, inklusive låtskrivar- och förlagsroyaltyer. I USA är PRO-marknaden uppdelad mellan tre aktörer. Broadcast Music, Incorporated (BMI) och American Society of Composers, Authors, and Publishers (ASCAP) är båda ideella organisationer som vilken artist som helst kan gå med i. De flesta musiker börjar med någon av de två.

SESAC är en PRO man bara kan gå med i efter inbjudan, med en mycket mindre marknadsandel kring 10 % av landets uppträdande artister. Alla tre PRO:er kräver att artister registrerar sina låtar för att kunna samla in låtskrivar- och förlagsroyaltyer.

SoundExchange är det utsedda insamlingsorganet för digitala framföranderoyaltyer. Organet inrättades av den amerikanska staten för att hantera royaltyer från spelningar på digitala radioplattformar.

För att ta del av de här royaltybetalningarna behöver inspelande artister och deras skivbolag, liksom sessionsmusiker, registrera sig hos organet. Utan registrering kan du gå miste om dina royaltybetalningar.

Hur musikroyaltyer beräknas skiljer sig åt mellan olika typer av royalty, och det varierar dessutom från artist till artist. Här är en genomgång av de enskilda beräkningarna.

I USA är ersättningen för mekaniska musikroyaltyer reglerad av staten. Varje gång en inspelning laddas ner eller pressas på en cd tjänar kompositionens ägare 0,091 dollar för låtar upp till fem minuter långa. Längre kompositioner ersätts med 1,75 cent per minut. De här royaltyerna betalas i regel ut av artistens förlag eller en förlagstjänst som Songtrust.

Näst på tur står artisterna som framför låten. Hur mycket du får betalt vid försäljning av en cd beror på din ”tyngd” som artist. Den avgörs i grunden av hur stor dragningskraft du har när det gäller att generera försäljning och spelningar. Som ny artist kan din andel ligga så lågt som 10 %, men branschexperter brukar uppskatta den till mellan 13 och 16 %. De med lite mer erfarenhet och över 100 000 sålda exemplar bakom sig kan begära 15 till 18 %. Riktigt stora namn på toppen av karriären kan få så mycket som 18 till 20 %.

Stora skivbolag brukar inte gå högre än så, men oberoende bolag har varit kända för att ge artisten så mycket som 50 %. Allt beror på villkoren i ditt avtal och på om digital försäljning räknas som försäljning eller som licensiering.

Läget är ett annat för artister som släpper sin musik oberoende av skivbolag. Deras distributionstjänster brukar betala ut omkring 90 % av det de har rätt till.

Streaming genererar både mekaniska royaltyer och framföranderoyaltyer. De senare går vi igenom i nästa avsnitt.

Att beräkna mekaniska royaltyer från streamingplattformar är allt annat än enkelt. I USA följer plattformar som Spotify riktlinjerna från Copyright Royalty Board (CRB). CRB:s regler slår samman mekaniska royaltyer och framföranderoyaltyer i en all-in royalty pool.

Enligt de reglerna måste streamingtjänster göra tre olika beräkningar och sedan betala ut den som ger störst belopp.

Här är alternativen:

• All-in-royaltysats: 11,8 % av tjänstens totala intäkter, med planer på att höjas till 15,1 % 2022.
• Lägsta all-in-royaltysats: 21–22 % av vad streamingtjänster betalar de största skivbolagen, planerad att höjas till 26 % 2022.
• Prenumerantbaserad sats: 0,50 dollar per prenumerant.

När beloppet väl är fastställt drar streamingplattformarna av framföranderoyaltyerna, som förs vidare till PRO:erna. När mekaniska streamingroyaltyer betalas ut går de inte direkt till artisterna. I stället samlas de in på upphovsrättsinnehavarnas vägnar av Harry Fox Agency (HFA), som sedan fördelar dem.

Varje gång en låt spelas i en offentlig miljö samlas offentliga framföranderoyaltyer in av en PRO. PRO:n fördelar sedan medlen till de artister som registrerat sig hos organisationen.

Framföranderoyaltyer delas 50/50 mellan låtskrivar- och förlagsroyaltyer. Låtskrivarroyaltyer betalas automatiskt ut till alla låtskrivare som krediterats för en viss komposition. Inget avtal eller skivbolag kan ändra på det. Men låtskrivarna måste se till att de krediteras korrekt.

Återstående 50 % av framföranderoyaltyn går till det förlag artisten är knuten till. Och artister som inte är knutna till ett förlag? De gör klokt i att anlita en så kallad Publishing Administration Company. Ett sådant företag kan samla in förlagsdelen av framföranderoyaltyerna åt artisten. Annars riskerar artister att gå miste om pengar.

När du väl registrerat dig hos SoundExchange kan du börja samla in royaltyer från spelningar på digitala radioplattformar.

SoundExchange baserar sina utbetalningar på hur många gånger en låt har spelats. Royaltyerna betalas enligt följande fördelning:

• 45 % till krediterade artister (featured)
• 5 % till icke-krediterade artister (non-featured)
• 50 % till rättighetsägaren av masterinspelningen

Vid det här laget står det klart att musikbranschen vilar på ett invecklat nätverk av aktörer för att generera intäkter och royaltyer. I det här avsnittet byter vi perspektiv och tittar på de enskilda parter som tar emot royaltyer.

Några av dem ansvarar för att samla in royaltyer utan att nödvändigtvis behålla hela beloppet. Andra är pengarnas slutdestination.

Låtskrivare får en andel av tre typer av royaltyer:

• Mekaniska royaltyer
• Framföranderoyaltyer
• Synklicensroyaltyer

Korrekt krediterade låtskrivare räknas som en del av masterinspelningen av en låt. Precis som inspelande artister ger det dem rätt till en procentandel av alla royaltyer som uppstår på den sidan av branschen.

Dessutom får låtskrivare sin del av skrivarandelen. För att få en andel av förlagets del av royaltyerna behöver de ha ett förlag bakom sig eller använda en särskild tjänst för att inte gå miste om pengar.

I ett typiskt musikproduktionsscenario finansierar skivbolaget produktionen och marknadsföringen av ett album. De bär den största ekonomiska risken och tar en stor andel av de förväntade masterroyaltyerna.

Därför tar de en stor del av alla royaltyer på inspelnings- eller mastersidan:

• Streamingroyaltyer (mekaniska)
• Digitala framföranderoyaltyer
• Synklicensroyaltyer om de inkluderar en masteranvändningslicens)

Skivbolag delar i regel dessa royaltyer med de inspelande artister som är knutna till dem. Dessutom får låtskrivarna också en andel, eftersom de räknas som en del av masterinspelningen (se ovan).

Inspelande artister räknas som delägare av en låts masterinspelning. Därför har de rätt till en andel av alla royaltyer som masterinspelningen genererar.

De har rätt till en andel av följande royaltyer:

• Streamingroyaltyer (mekaniska)
• Digitala framföranderoyaltyer
• Synklicensroyaltyer om de inkluderar en masteranvändningslicens)

Den slutliga procentandelen beror på de enskilda avtalen mellan artister, skivbolag och distributörer. Både krediterade och icke-krediterade artister räknas som inspelande artister i det här sammanhanget.

Musikförlag samlar in ”de andra 50 %” av framförande- och mekaniska royaltyer som inte tillfaller låtskrivarna. Det betyder dock inte att de behåller hela beloppet.

Hur stor andel förlagen behåller beror på deras avtal med låtskrivarna. Det slutliga beloppet avgörs av hur omfattande förlagens arbete varit med att marknadsföra låten, maximera och samla in kompositionsroyaltyer samt sköta administrativa tjänster.

I vissa fall delar förlagen också royaltyer med andra förlag. Det sker ofta när ett större, internationellt musikförlag tillhandahåller tjänster åt en mindre aktör.

Enkelt uttryckt ser distributörer, som LabelGrid, till att en låt syns och hörs på digitala streamingplattformar. De ser till att en låt finns tillgänglig på alla plattformar och syns tydligt i deras appar, på deras webbplatser och i annat digitalt innehåll. Dessutom ansvarar distributörer för att samla in streamingroyaltyer åt de artister de företräder.

Vissa distributörer tar en andel av royaltyerna. Andra bygger sina avtal på en fast avgift. I de flesta fall är deras andel begränsad till royaltyer från digital streaming.

PRO:er har en roll som liknar distributörernas, med en skillnad: medan distributörer verkar på inspelningssidan av branschen finns PRO:erna på kompositionssidan.

De samlar in framföranderoyaltyer åt alla inblandade parter och fördelar dem därefter. För sina tjänster tar de en liten andel av royaltyerna för att täcka sina kostnader. De flesta PRO:er bygger upp ett nätverk av PRO:er i andra länder så att de kan täcka hela världen åt sina kunder.

I många länder betjänas hela musikbranschen av en enda PRO. I USA kan artister däremot välja mellan två, eller hoppas på att bli inbjudna till den tredje, mer exklusiva PRO:n.

Låtskrivare, musikförlag och PRO:er utgör tillsammans royaltyflödet på låtskrivar- och kompositionssidan av branschen. På andra sidan finns inspelande artister, skivbolag och distributörer.

Licensierings- och synkföretag bygger en bro mellan de två sidorna. De arbetar med endera parten för att till exempel få in en fängslande låt i nästa Oscarsbelönade film. Filmproducenter kan anlita synkföretag för att hitta den perfekta låten till en viss scen.

Men artister eller skivbolag som vill lyfta fram en låt kan också använda en synkbyrå för att närma sig filmproduktionsbolag. För sina tjänster får företagen en andel av de licensroyaltyer eller avgifter de hanterar.

Vi inledde guiden med att säga att musikbranschen bygger på samarbete. Tanken på samarbete kanske väcker bilder av en överraskningsartist som kliver in på scenen för att gästa en uppträdande. Men det gäller lika mycket den affärsmässiga sidan av branschen.

För att producera och släppa ett hittalbum som ger royaltyer i många år framåt behöver långt fler än en handfull aktörer arbeta tillsammans. Deras intressen sammanfaller inte alltid helt, men det är bara genom samarbete som verkligt minnesvärd musik blir till.